Skaffa en egen gratis hemsida   

Ladda om sidan/Synkronisera inloggning
Besök en slumpmässig hemsida på Zoomin

   

 

Jag heter Marit, är 34 år och bor i Malung. Jag arbetar som sjuksköterska och har vidareutbildat mig till distriktssköterska. Jag jobbar på ett Vårdhem, mestadels natt, vilket är perfekt när man har djur. Fritiden ägnas åt hästar, har ridit sedan jag var 8 år på ridskola. Jag och mamma skaffade vår första häst då jag var 9 år, då kunde vi inte så mycket om hästar utan fick "fel" första häst, en hästhandlarhäst som vi var tvungna att ta bort efter bara några månader. Vi hade blivit lurade. Nästa häst vi köpte var vi mer noga med, då tog vi hjälp av instruktörerna på ridskolan och hittade en toppenhäst. Tinne var ett 15-årigt halvblod som vi hittade i Orsa, han var 1, 55 hög och perfekt som mor- och dotterhäst. Vi upptäckte snart att han älskade att hoppa, även om stilen inte alltid var den bästa. Jag och Tinne tävlade div II hoppning för Malungs Ridklubbs lag när jag var 13 år och han var 18 år, lite häftigt! Var som sagt inte alltid så stiligt, men vi kom ofta runt i LD och LC utan alltför många fel. När jag var 11 år fick jag också min första ponny, en gammal ridskoleponny som varit skadad ett tag och vi skulle ge honom en sista chans för att se om han kunde bli frisk. Jag var lite  missnöjd för jag ville verkligen ha en arab på den tiden (ja, man var nog lite tokig förr...). Vi tränade upp den då 17-åriga D-ponnyn Zinzano successivt och han blev frisk och min läromästare i några år. Han var trygg och stabil, men ingen "stjärnponny" men det behövs ju inte heller när man är nybörjare. Efter ett par år så gick hans gamla skada upp igen och vi började se oss om efter en ny ponny, Zinzano blev kvar på gården som pensionär. Bestämde mig för att det var dressyr jag helst ville rida. Hittade en annons av en slump i Land att det fanns Connemaror i olika åldrar på ett stuteri i Strömsholm, stuteri Dale. Vi åkte dit och fastnade för en femårig Connemara som hette Dale Wind, som hade otroligt mjuka rörelser. Tog mycket hjälp av min tränare Nina i utbildningen av Dale Wind (och mig). Kom med i ponnylandslaget i dressyr 1995-1996, innan jag blev för gammal för att tävla internationellt. Red ett flertal SM i dressyr både individuellt och i lag med ett SM-silver från inomhus SM som bäst, har även ett brons från utomhus SM innan jag blev för gammal för att tävla ponny. Tävlade även med Wind bland stora hästar i MSV-klasser och det var många duktiga storhästekipage som fick se sig besegrade av ett ponnyekipage. Var mycket lärorikt att träna galoppombyten på ponny. Var även roligt att själv ha gjort allt arbete med Wind och att kunna sälja honom då han var i sina bästa år (11 år), men såklart väldigt sorgligt att skiljas åt.

 

Köpte två unghästar som jag utbildade samtidigt som jag red Wind de sista två åren, tyvärr så hade de skelettskador som gjorde att de var tvungna att avlivas. Efter gymnasiet arbetade jag en period hos Inga-May Bylund, men både hon och jag hade då otur med våra hästar som var skadade, så jag fick inte ut så mycket ridmässigt under den perioden. Hittade däremot en jättefin häst hos henne som hon köpt från Danmark, men som krävde lite tid på sig i ridningen. Han hade troligen blivit sönderriden som ung på grund av att han var mycket lovande. Han var livrädd för människor och Inga- May kände att hon inte hade den tid hon behövde ge honom utan tänkte lämna tillbaka honom. Jag fick då ett erbjudande att köpa honom billigt och så blev det. Samtidigt flyttade vi hem till Malung igen. Master (Master Stennis), som han hette, var efter May Sherif och rörde sig jättebra men han var som sagt var livrädd för människor. Fick bygga upp förtroendet långsamt och efter många bakslag tog vi oss en bra bit framåt så vi kunde tävla några enklare klasser. Sedan fick han tyvärr fång och var riktigt illa däran, men efter ett besök hos veterinär Chris på Strömsholms djursjukhus tändes hoppet igen. Det fanns möjlighet att han kunde bli frisk om han fick vila i sex månader och sköttes enligt strikta restriktioner med bland annat boxvila och specialskoning. Master blev frisk och vi kom igång igen och tävlade några MSV i dressyr med bra resultat innan det började krångla igen... röntgen visade att hans förändringar i framhovarna , fången hade satt sina spår och han kunde inte bli bra. Även Master fick komma till de gröna ängarna och det var mycket sorgligt för jag tyckte verkligen om honom, han hade en sån speciell historia från början till slut. Började leta häst igen och fastnade för en annons som jag mailade om mer info om. Det visade sig att den hästen också var ett danskt varmblod, efter May Sherif, lika gammal och hette också Master (Mastermind). Masse som han kallades, var högt utbildad men hade inte tävlat så mycket. En perfekt läromästare men inte så lättriden, hade svårt att gå i en rund och låg form. Röntgades och var något tät i kotorna i ryggen, men inget som man visste om påverkade egentligen. Ibland gick det bättre och vi tävlade några klasser, St. George som högst. Han var jätetrolig att rida när det gick att arbeta honom i en bra form. Men förmodligen kände han av något i kroppen. Han skulle utredas rejält på Strömsholm, men strax innan det så gick han omkull olyckligt i hagen och skadade sig rejält. Tyvärr blev han aldrig bra efter fallet och fick komma till de gröna ängarna även han.

 

Mastermind och jag sommaren 2004

  

Efter allt strul med alla storhästar funderade jag en stund på att sluta med hästar. Men det kändes tråkigt det också, så då bestämde jag mig för att försöka hitta fina ungponnyer och utbilda dem och sedan sälja till duktiga ponnyryttare. Hittade Welsh Cob hingsten Ekvall´s Ivenhove (Ivan) hos Camilla på Stuteri Wish och blev förälskad vid första bilden av honom. Det blev inte sämre sedan när jag såg honom i verkligheten! Han flyttade in på vår gård hösten 2006, han var då två år gammal. Han växte upp och blev en riktigt ståtlig hingst, som nu tävlas framgångsrikt av mig bland stora hästar på grund av min ålder. Älskar min Ivan så det blir nog ingen försäljning av honom! Tanken är att utbilda honom så långt det går och fortsätta tävla bland stora hästar. Kanske får han bli pappa någon gång framöver också!  

Ivan och jag tävling 101010

  

 

Ivan behövde ju ett sällskap också. Gamle gårdshästen Zinzano, nu 36 år gammal, drabbades sommaren 2008 av ett rejält fånganfall, som vi aldrig trodde han skulle bli bra ifrån. Visste då att Stuteri Wish hade flera fina unghästar och eftersom jag var så nöjd med min Ivan så fick det bli en till Welsh Cob, denna gång Ängaby Get Maxed (Max). Hösten 2008 flyttade han hem till oss efter att han kastrerats, två år även han. Min tanke med Max är i alla fall att han ska hamna hos någon yngre ryttare, men jag blir mer och mer förtjust i honom för var dag så det återstår väl att se hur det blir med det. Max är en talang både inom dressyr och hoppning. Han utbildas kontinuerligt och är helt okomplicerad i all hantering! Jag har två riktiga guldklimpar i stallet! Gamle Zinzano blev 37 år gammal innan han fick somna in 2011. Hästarna bor på mina föräldrars gård i Malungsfors i Västerdalarna. Själv bor jag en mil söderut, i hus i centrala Malung tillsammans med min sambo och våra två underbara hundar. Tyvärr har vi inte möjlighet att ha hästarna där vi bor och drömmen vore en mindre hästgård. Just nu fungerar det ganska bra ändå att pendla mellan bostad och stall då det i regel räcker att jag åker dit en gång/dag. Min pappa är min bästa hästskötare och han tar ut hästarna på morgonen och sedan åker jag till dem senare och rider, matar, mockar och pysslar med dem. Läs mer om hästarna och hundarna under deras respektive sidor här på hemsidan. Vårt dagliga liv fyllt av träningar och tävlingar finner ni i bloggen. Försöker fylla hemsidan med bilder, så kika gärna runt i galleriet. Uppskattar verkligen om ni tar er tid och lämnar kommentarer och hälsningar på hemsidan.  /Kram Marit

 

Max och jag sommaren 2010

 

 

 

 

.